det är som ett sockersug, man är mycket mer sugen på godiset när man inte har det än då man får det. varför vill man alltid ha det man inte kan få mer en det man kan få? jag antar att det som allt annat finns en mening med det, en tanke. som jag faktiskt lärt mig, ur allt ont kommer ofta något gott. haha, det mest speciella med allt är upp och nedgångarna. och hur bra allt Egentligen Faktiskt är. det är när ensamheten kommer ikapp och tränger sig på. min fråga är egentligen bara, varför ska det vara så jävla komplicerat och svårt? GODNATT