jag rymde bort från all skit, jag rymde till det bästa stället på jorden. där finns de finaste vännerna som bryr sig och som framförallt får mig att må bra. allt kommer över en tillslut, man kan alltså inte rymma från allt föralltid. jag önskar man kunde det. jag hatar att vara här, helt ärligt. men på något sätt måste jag väl acceptera, fundera och ta mig ur det här. frågan är bara hur. när man står här helt ensam, jag känner mig ensam iallafall. jag skulle kunna skriva flera sidor här och nu, men det ska jag inte. jag ska låta det vara såhär och säga att nu går jag och lägger mig i soffan istället för att vara i skolan med mina klasskompisar, för inte ens där klarar jag av att vara, i skolan. skolan är skit, speciellt nu när man är så jävla ensam. jag ska sova och försöka undvika tankar. klockan två ska jag till min psykolog och fortsätta att försöka fixa saker.

vi hörs när jag känner att jag kan skriva något positivare här, för det här är inte kul.