säg mig att det finns något mer

jag vaknade, klev upp, kände grushögarna på golvet, jag fick panik och blev arg, jag dammsög och fick ro att vistas i mitt hem. nu måste jag skynda mig till skolan, det känns bara så jobbigt utan cykel. åh, det här kommer bli en skitdålig dag. men vem vet, en dålig start kanske resulterar i ett bra slut? man kan ju alltid hoppas iallafall. hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0